Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Två härliga år

Idag är det redan två år sen Christine och jag blev ihop. Det har varit mycket både med- och motgångar under de åren men nu är vi lyckligare än aldrig förr. Jag kan bara knappt hålla mig, för jag har gjort en stor överraskning till Christine tills när hon kommer hem i morgon. Hon vet inget än, för säger jag att jag har gjort en överraskning så kan hon inte sluta tänka på den förrän hon vet vad det är för något. Men jag tror att hon kommer ta ett litet glädjeskutt när hon får se det här, för hon har tjatat länge om att hon vill ha det.

För det finns ingen bättre känns än att få se någon sprudla av lycka och att veta att jag har hjälpt till med att göra det, eller hur? För vill du bli glad så gör de omkring dig glada, för då kommer de att le mot dig och om alla går och ler mot dig så kommer du själv också snart få ett vackert leende.

Är det någon som saknar Christine nästan lika mycket som jag gör så är det vår hund Kitty. Hon är så full av energi och rastlöshet nu när jag själv ska försöka hinna med att ta med henne ut på tillräckligt många promenader och äventyr. Jag gör så gott jag kan men hon blir inte nöjd. Så hon saknar nog matte mycket just nu.

Har inte jobbat något på hela dagen, det var skönt för jag har hunnit med lite av alla saker som finns under kategorin, ”Måste göras någon gång men får väl bli när det finns tid”. Kan med gott samvete stryka ett par tre saker på den listan nu, hoppas det gör det lite lättare att somna.

God natt världen, nu ska jag drömma mig bort till min fru.

Hej igen alla vänner!

Jag funderar på att ta tag i bloggandet nu igen när jag sitter här i min ensamhet. Ja, jag är ensam, för första gången på väldigt länge.

Jag kanske ska förklara, för er som inte har hängt med riktigt. Jag och Christine har både hunnit köpa hus, flytta ihop och gifta oss sen jag skrev sist. Så nu handlar mitt liv ännu mer om Christine än det gjorde innan, eller rättare sagt, det handlar typ BARA om Christine. Hon är mitt ALLT.

Men just nu går hon i skola och bor borta under veckorna och då känns det väldigt tomt hemma. Jag känner mig halv igen. Men vi har haft fina helger ihop när hon kommer hem och vi ses.

Christine har tagit så stor plats i mitt liv att det har varit lättare att gå vidare efter Samuel. Nu är det mer som ett stort ärr i hjärtat där en stor bit saknas, än ett öppet blödande sår som det tidigare var. Jag drömmer fortfarande om honom men inte alls lika ofta och nu kan jag bara knacka min underbara fru på axeln så får jag en kram och det blir lättare att somna igen.

Det som snurrar mest just nu i mitt huvud är vad man ska göra med livet vi fått. Alla jag har runt om mig just nu känns som att de är så stressade av jobb att de inte hinner leva, eller så är de sjuka/sjukskrivna för något med jobbet. Själv har jag inte känt mig så stressad i sommar som jag brukar, men nu är det värre igen, när Christine inte är hemma, för då har jag inte mycket mer att göra än att jobba och jag vill hinna med så mycket tills hon kommer hem igen så vi kan ta det lugnt och bara umgås.

Så, min stora fråga, som ni säkert har ställt er är, -Vad är meningen med livet? Eller nja, inte riktigt. Mer -Hur lever man sitt liv bäst? Jag funderar lite på att gå emot trenden, att våga leva mer än vad ett vanligt Jobba-Äta-Sova-Dö-Liv erbjuder. Antingen bara dra ner på alla kostnader så mycket att det går att leva på ett halvtidsjobb eller mindre, eller ännu värre, sälja att jag äger och leva hemlös ett tag, bara för att se om det går få för mycket tid som inte är bokat till något särskilt. Jag vet att det inte håller i längden, men det kanske skulle ge nya alternativ. Känner inte du att det är svårt att leva utanför förväntningarna på minst 40-timmars arbetsvecka, fint hem, senaste telefonen, utlandssemestern och allt det där? Funderar du aldrig på vad det finns för andra alternativ?

Kram, och förhoppningsvis på återhörande!

Det här är typ en sammanfattning av det viktigaste som jag vill ha med mig i livet, som jag fick upp ögonen bättre för under tiden jag var i Rumänien.

Tacksamhet, för allt som Gud har välsignat mig med.

Att be tillsammans, även i och för vardagen.

Att be för sjuka, lägga händerna på dem och lita på att Gud hör.

Medvetenhet, om att det jag gör i Sverige kan vara lika mycket värt som att vara missionär.

Principen om lärjungaskap, gör alla till lärjungar och då behövs lärare.

Större medlidande och givmildhet, speciellt till de som är fattigare/har det sämre.

Våga kramas, det är ett sätt att visa kärlek.

Vi är alla syskon i Guds familj, lev som det.

Följ ditt hjärta, men tänk på vad du gör och varför.

Tankar i natten

En natt när jag inte kunde sova så skrev jag ner en del av tankarna som jag tänkte.

Hur mycket ska jag julfrossa?
Borde jag byta lösenord?
Jag borde ringa J…
Jag vill julstäda, julpynta och hugga julgranar.
Vad ska köpa i julklappar?
Hur kan jag hjälpa till i Rumänien bäst?
Vem tackar nej till pengar?
Pengar är grunden till mycket ont.
Tveka inte att göra det du verkligen vill, men tänk på andra.
Tänk på allt du har, uppskatta det, behöver du allt?
Hur många kan man älska?
Måste man ta hand om alla man älskar?
Skicka julkort.
Överraska någon med en julklapp.
Vem ska jag ge Bibeln?
Vad gör jag på nyår?
Varför köper vi smällare?
Varför smällde vi inget förra året?
Vad tänkte Samuel om det?
Hur många syskon har jag?
De är en välsignelse!
Alla är mina syskon i Guds familj.
Hur kan jag visa kärlek?
Under sker varje dag.
Varför ser jag dem inte?
Att skaffa barn är inte en tävling, det kan vara själviskt.
Vem vill födas till den här världen?
Varför är det inte som förr?
Jag älskar djur.
Jag vet vem jag vill vara.
Hur kommer jag dit?

Blogglapp

Det har visst hänt lite sen sist. Jag befinner mig i Sverige sen den 2:e. Jag hade planerat att komma hem den 16:e. Flyget var bokat och allt. Men så blev det inte.

Det började med att jag funderade mycket på varför jag åkte och vad jag ville få ut av resan. Det handlade mycket om att få tid med Gud och hitta ny inspiration eller få nya vägvisningar. Jag kan verkligen säga att jag blev inspirerad. Inte till att flytta till ett annat land för att missionera, utan till att göra det jag gjort innan, men lite bättre, lite noggrannare, lite gladare och mycket mer helhjärtat.

Det finns en plats för alla, och jag kanske inte var så långt ifrån min som jag trodde.

Det började men en liten känsla av att jag kanske skulle åka hem. Jag försökte ignorera den, men den kom tillbaka. Så jag funderade mycket på var jag kunna nytta och kom på att det var på båda ställena. Alltså var jag tvungen att välja en, eller välja bort en. Jag skulle inte kunna välja bort en kom jag på och därför var jag helt enkelt tvungen att välja bort den andra. Det fanns så klart många anledningar och vi bad mycket för det.

Nu blev det så här och jag är glad för det. Känns fortfarande rätt. Jag hann hinna tänka mycket och lära mig mycket nytt. Återkommer lite senare med en sammanfattning med de viktigaste lärdomarna från resan.

Det är märkligt hur mycket  mer man kan lära känna sig själv varje gång man hamnar i en ny miljö. Jag vet bättre hur jag fungerar, vem jag skulle vilja vara och att kunna känna mig nöjd med de gåvor som jag har fått.

Glad

Vill någon vara snäll att hälsa till farmor att jag tänker på henne och har testat att göra riktig hemmagjord nyponsoppa och sen nyponte på resterna och att de båda blev väldigt goda. Fattar inte att jag inte testat innan. Här finns jättegott om nyponbuskar och nyponen är små men fortfarande fina.

Nu står en äppelpaj i ugnen för jag spelade Settlers med några andra och vi kom överens om att förloraren bjuder på fika, så ni kan ju räkna ut hur det gick. Någon gång framöver blir det att baka vörtbröd med ingredienser som mina underbara föräldrar skickat till mig, TACK för det härliga paketet. Nu behöver jag inte längta hem lika mycket, nu är det bara alla underbara människor som jag saknar!

Var på Kids Club i fredags och det var typ 30 ungar mellan 3 och 7 år. Blev riktigt vilt och skrikigt, men var rätt så roligt. De är så fulla av energi. Och jag fick gå med och hämta barnen hemma hos dem så fick se hur det såg ut inne i en del av romernas hus, det var spännande. Så annorlunda…

Kramar

Spännande

Äntligen! Ska till skolan i morgon och var med de minsta barnen. Har kommit långt med byggandet och nu kan de undvara mig.

Ser så mycket fram emot lite omväxling och att få vara lite mer med barnen. Tror det kommer bli mer med det framöver.

Annars har dagarna varit rätt lika ett bra tag nu. Mycket findetaljer att fixa så det snart kan öppna boendet igen.

Men just nu känner jag mig rätt hemma här och är glad. Det är halva tiden som är kvar nu :-)