Tacksamhet, för allt som Gud har välsignat mig med.

Att be tillsammans, även i och för vardagen.

Att be för sjuka, lägga händerna på dem och lita på att Gud hör.

Medvetenhet, om att det jag gör i Sverige kan vara lika mycket värt som att vara missionär.

Principen om lärjungaskap, gör alla till lärjungar och då behövs lärare.

Större medlidande och givmildhet, speciellt till de som är fattigare/har det sämre.

Våga kramas, det är ett sätt att visa kärlek.

Vi är alla syskon i Guds familj, lev som det.

Följ ditt hjärta, men tänk på vad du gör och varför.

Hur mycket ska jag julfrossa?
Borde jag byta lösenord?
Jag borde ringa J…
Jag vill julstäda, julpynta och hugga julgranar.
Vad ska köpa i julklappar?
Hur kan jag hjälpa till i Rumänien bäst?
Vem tackar nej till pengar?
Pengar är grunden till mycket ont.
Tveka inte att göra det du verkligen vill, men tänk på andra.
Tänk på allt du har, uppskatta det, behöver du allt?
Hur många kan man älska?
Måste man ta hand om alla man älskar?
Skicka julkort.
Överraska någon med en julklapp.
Vem ska jag ge Bibeln?
Vad gör jag på nyår?
Varför köper vi smällare?
Varför smällde vi inget förra året?
Vad tänkte Samuel om det?
Hur många syskon har jag?
De är en välsignelse!
Alla är mina syskon i Guds familj.
Hur kan jag visa kärlek?
Under sker varje dag.
Varför ser jag dem inte?
Att skaffa barn är inte en tävling, det kan vara själviskt.
Vem vill födas till den här världen?
Varför är det inte som förr?
Jag älskar djur.
Jag vet vem jag vill vara.
Hur kommer jag dit?

Det började med att jag funderade mycket på varför jag åkte och vad jag ville få ut av resan. Det handlade mycket om att få tid med Gud och hitta ny inspiration eller få nya vägvisningar. Jag kan verkligen säga att jag blev inspirerad. Inte till att flytta till ett annat land för att missionera, utan till att göra det jag gjort innan, men lite bättre, lite noggrannare, lite gladare och mycket mer helhjärtat.

Det finns en plats för alla, och jag kanske inte var så långt ifrån min som jag trodde.

Det började men en liten känsla av att jag kanske skulle åka hem. Jag försökte ignorera den, men den kom tillbaka. Så jag funderade mycket på var jag kunna nytta och kom på att det var på båda ställena. Alltså var jag tvungen att välja en, eller välja bort en. Jag skulle inte kunna välja bort en kom jag på och därför var jag helt enkelt tvungen att välja bort den andra. Det fanns så klart många anledningar och vi bad mycket för det.

Nu blev det så här och jag är glad för det. Känns fortfarande rätt. Jag hann hinna tänka mycket och lära mig mycket nytt. Återkommer lite senare med en sammanfattning med de viktigaste lärdomarna från resan.

Det är märkligt hur mycket  mer man kan lära känna sig själv varje gång man hamnar i en ny miljö. Jag vet bättre hur jag fungerar, vem jag skulle vilja vara och att kunna känna mig nöjd med de gåvor som jag har fått.

Nu står en äppelpaj i ugnen för jag spelade Settlers med några andra och vi kom överens om att förloraren bjuder på fika, så ni kan ju räkna ut hur det gick. Någon gång framöver blir det att baka vörtbröd med ingredienser som mina underbara föräldrar skickat till mig, TACK för det härliga paketet. Nu behöver jag inte längta hem lika mycket, nu är det bara alla underbara människor som jag saknar!

Var på Kids Club i fredags och det var typ 30 ungar mellan 3 och 7 år. Blev riktigt vilt och skrikigt, men var rätt så roligt. De är så fulla av energi. Och jag fick gå med och hämta barnen hemma hos dem så fick se hur det såg ut inne i en del av romernas hus, det var spännande. Så annorlunda…

Kramar

Ser så mycket fram emot lite omväxling och att få vara lite mer med barnen. Tror det kommer bli mer med det framöver.

Annars har dagarna varit rätt lika ett bra tag nu. Mycket findetaljer att fixa så det snart kan öppna boendet igen.

Men just nu känner jag mig rätt hemma här och är glad. Det är halva tiden som är kvar nu :-)

Jag har också råkat bli anställd lunchlagare till min arbetskollega Dan. Det började med att jag delade med mig av min lunch när han inte hade fixat egen och nu har det blivit att han betalar för en del av ingredienserna så lagar jag lunch och tar med till oss båda. Och idag lagade jag middag till alla i huset, blev pizza. Vi har roterade schema så alla för laga middagen i huset. Vi är ju tretton som bor tillsammans.

Nu känns det rätt hemma här och jag börjar lära mig alla rutiner så det är lättare att planera veckorna. Men är ledig hela dagen imorgon och har inga planer än, Har inte kommit på något bra att göra. Kanske gå en promenad upp i bergen, det är underbar natur vi bor vid, vid bergsfoten mellan massa små bergskullar och det stora slätterna.

Det jag saknar mest i matväg är riktigt bregott, svensk ost, riktigt kött och grovt mjöl. Annars går det rätt bra att laga mat och baka och äta det som finns att få tag på här.

Ha det bra och ta hand om trevliga, rena, välskötta och bortskämda Sverige tills jag kommer hem. Kram

Idag har jag målat, vilket var dötrist om det inte vore för väldigt trevligt sällskap och bra samtal.

I måndags och tisdags borrade jag brunnar och i onsdags var det undervisning. Den var rätt bra. På kvällen var det cellgrupp, den var sådär…

Jag trivs rätt bra men har inte riktigt hittat min plats än och längtar hem lite titt som tätt, men känner redan att tiden kommer gå hur fort som helst.

I fredags var jag med och borrade vattenbrunnar för hand. Det var ett riktigt slitgöra. Marken här består av riktigt styv lera de första 3 – 4 meterna och sen är det sand. Så först borrar vi med något som kan liknas vi ett isborr, men väldigt mycket längre, och då kan man bara borra 5 – 10 centimeter djupare åt gången innan man måste dra upp hela borret och ta bort leran som lossnat, annars blir det sån vakuumeffekt att man inte kan få upp borret. Det tar fyra man runt 3-5 timmar att borra sig ner genom leran. Och sen börjar det jobbiga, att få upp sanden. Sanden går inte att borra upp, för då rasar den bara ner och bildar ett stort hål. Så då sätter vi ner plaströret som utgör brunnen så långt ner det går och sen har vi ett slags stålrör med en kedja på som vi firar ner i brunnen och rycker upp och ner så den fylls med sand. Sen är det bara att fira upp den, tömma den och göra lika dant igen samtidigt som man tvingar ner plaströret i samma takt som man gräver bort sanden. Vanligtvis så behöver vi komma ner ytterligare typ två meter ner i sanden för att hitta bra med vatten. Detta gör vi ute i de fattiga förortsområdena i Siria. De har tillgång till rent vatten redan men har typ tio minuter att gå för att hämta det och måste man gå och bära vattnet så sparar man på det så mycket man kan och då blir hygienen det som först blir lidande…

Igår var vi helt lediga eftersom vi försöker jobba måndag till fredag. Så jag åkte med några andra till en marknad i Pancota lite norr om Siria. En riktigt gammaldags marknad där de sålde väldigt mycket grönsaker, kläder både nya och begagnade, massa skrot och skräp i mina ögon men som säkert någon kunde ha nytta av, de sålde alla sorts djur, kaniner, höns, får, kor, hästar mm. Rätt mycket vem som helst som hade något de inte behövde försökte sälja det där.

Sen bakade vi kakor och bullar och bjöd ett gäng som inte bor med oss på fika för de ska åka hem på tisdag. Det var riktigt trevligt och så avslutade vi kvällen med att leka maffia. Det var kul att lära känna alla lite bättre. Nu är det morgon och som alltid är jag ensam uppe på morgonen… Det är skönt för jag behöver en stund med lugn och ro varje dag.

Rumänskan går faktiskt framåt nu, tänkte ge upp ett tag men nu kommer jag ihåg en del ord, lyckades faktiskt gå och handla själv i en liten lanthandel :-)

Kram på er alla!

Idag var jag med och gjöt en trappa vid ett hus som de renoverar och har undervisning mm i. Sen målade jag en stund på eftermiddagen. Men eftersom det är vid läxhjälpcentrat så var det fullt med barn som sprang runt och jag ville egentligen bara vara med barnen. Men måste försöka lära mig lite rumänska först och lite om hur allt fungerar.

Vet inte vad jag ska göra i morgon. Det är nog inte någon som har riktig koll på mig känns det som. Men det är nog för att de inte vet riktigt var jag ska vara än så jag kan få en projektansvarig att vända mig till när det är något.

Det var frost i natt och det var rätt kallt inne igår. Blir spännande till vintern, de brukar visst elda bra på kvällen och sen turas om att gå varannan timma och lägga i i kaminen för att hålla den igång hela natten. Tur att man är van vid kalla hus.

Det är skönt att kunna hålla lite kontakt med er även om man är i en annan del av världen.

Så, nu är ni nog nyfikna på var jag har hamnat någonstans, antar jag? Det är jag fortfarande själv också för jag har inte fått så stort grepp om hela läget här än men det kommer nog senare.

Det finns ett antal olika projekt som de driver här och man kan lite grann välja vilket/vilka man vill egagera sig i. Några som jag fattat vad de gör är läxhjälp för skolbarnen, hjälp ute i byarna, hjälp inne i stadens getto, borra brunnar för dricksvatten, ordna barnläger, skapa mickroföretag som de arbetslösa kan få jobb genom och sen ta över och en massa andra som jag inte vet om än.

Eftersom jag inte tänkt vara här så länge, inte kan någon Rumänska och inte Rumänerna kan överhuvudtaget någon engelska så rekommenderade de inte så mycket socialt arbete, utan mer praktiskt. Jag ska ändå försöka få vara med lite grann på barnlägerna för att få träffa lite mer människor. Annars har jag sagt att jag gärna hoppar runt lite i de praktiska projekten där det behövs. Bland annat ska vi bygga några växthus så att arbetslösa kan få odla grönsaker där och sen sälja på marknader. Brunnsborrningen ska jag nog få testa med, men det gör de bara några veckor till för sen är det risk att det blir tjäle.

Vädret har varit soligt och fint än så länge, men det kanske är femton grader på dagen och nollgradigt på natten. Huset jag bor i och delar med typ tio andra ungdomar är med rumänska mått helt okej. Med svenska mått vet jag inte vad jag ska kalla det, en skabbig sommarstuga kanske. Allt, verkligen allt är byggt i betong här. Husen, diken, trottoarer, stängselstolpar, telefonstolpar… Antar att tillgången till träd är rätt begränsad. Vårt hus har ingen isolering och bara en liten kamin i varje rum för att hålla värmen. De säger att det går bra så länge man eldar, men värmen försvinner direkt när man slutar elda, alltså är det kallt både på morgonen och på eftermiddagen när man kommer hem.

Vi ska ha en gemensamhetsdag idag så jag hinner lära känna de andra lite. Igår fick jag hjälpa till att lasta av en lastbil som kom med skänkta saker, och så fick jag vara i Dece-lagret och hjälpa till att sortera och märka mössar. Kolla gärna in dem på decehats.com för det är ett mikroföretag som de startat här och nu har rumänska arbetare till att göra mössorna och de får riktigt bra betalt. De kan nu försörja två familjer på sin lön.

Nu måste jag äta frukost, här ju en timmas tidsskillnad. Och sen ska jag ha en till bra dag. Men fy vad jag saknar Christine. Ses snart igen hjärtat :-)