Ur Stefans vardag

Jag är inte så social, på gränsen till osocial men jag har en vilja att bli mer social.

Jag undrar vad det är som gör folk så olika, och att folk ändrar sig så mycket genom åren. Jag var mer social när jag var liten än jag är nu men det börjar nog vända så att jag blir mer social med tiden nu.

Ett konkret exempel:
När jag var liten och gick på låg- och mellanstadiet så var jag med på alla discon och jag vann även ett flertal danstävlingar. Nu har jag inte varit på något disco på typ 7 år och även vid liknande tillfällen nu blir jag bara stående i ett hörn och vågar inget varken göra eller säga.

Stämmer det som en vän till mig påstod att man blir osocial om man har många syskon? Jag antar att det kan ligga något i det eftersom man inte har samma behov av att söka vänner och lekkamrater.

Nu kan jag inte ens åka och hälsa på en vän utan ha en anledning att skylla på, sist var jag och en kompis och högg lite ved men vi höll bara på med det i två timmar och jag var där hela dagen för resten av tiden bara pratade vi. Men jag åker inte till en kompis för att bara prata. Eller att ta en fika för den saken heller.

Är du social eller osocial och hur kommer det sig?